Ett myskopass ikväll i Sunna. Jag var bara där för att känna lite på tilltänkt tävlingsfart på 1500 m till helgen (ja, det är den envisa 4.20-gränsen jag vill under). Efter cirka 2,5 km lunk i oknutna skor, körde jag lite löpskolning och någon stegring. Sedan var det dags att försöka sig på 1000 m på 2.52 min (dvs motsvarande fart till 4.19 på 1500 m).

Fetta creds till Stoffe som egentligen tänkt köra ett annat pass, men som sedan blev så sugen att han hängde på mig. Mkt uppskattat.

Måste säga att det kändes riktigt bra för min del, första varvet lite snabbt (32 sek) men annars jämt och bra. Kom in på 2.51min utan problem.

Stoffe staplade in på 2.52 med rejält med syra (maxning enligt Stoffe själv). Han ligger såklart rejält efter med träningen och är ju också sargad av uttagningarna till polishögskolan, stenhårda kravet att göra 2000 m på 9.30 min har slitit rejält på vår terrängmästare.

Nåväl, sedan lunkade jag och Stoffe runt 5 varv och gick hem.

Förövrigt försökte jag få de unga medeldistansarna att förstå att de bör ha med tröskelträning och lite längre VO2-intervaller i sitt program (åtminstone en del av året). Hoppas jag inte gick för hårt fram boys, men jag vill bara se er ännu snabbare och bättre!

Den aerobagrunden och hårdheten måste finnas där på ett helt annat sätt när det gäller en distans som 1500 m. Tror jag iallafall.

Ett exempel: 2.02-Jonte, som ju som namnet låter påskina nämligen gjort 2.02 på 800 m (Fete-bra! Grattis igen!)

Denna tid motsvarar en tid på cirka 4.01 på 1500 m.

Tyvärr tror jag inte 2.02-Jonte har den kapaciteten ännu eftersom den aeroba grunden är mindre bra i jämförelse med hans upptränade snabbhet (dock mycket bättre än förra året, han gjorde faktiskt 36-tid på Silpingeloppet).

Om en jämförelse görs med Lillebror Leandersson, som uppenbarligen har jobbat mycket med sin grunduthållighet (visserligen utan att veta om det, antagligen;-)) så ser man ett helt annat mönster. Han gör 800 m på en bit under 2.00 och 1500 m på 3.58 och är god för runt 8.30 min på 3000 m. Nästan helt förutsägbart för någon som är både snabb och uthållig.

Ni har mycket att vinna grabbar, men inte i närheten av vad jag har att vinna på att bli lika snabb som er. Tacksam för att ni inte börjat kalla mig snigeln ännu:-)

p.s Nicke det var jag som hejade på dig från bilen när du var ute och söndagsjoggade ikväll. Tur att du envisas med att kicka upp hälen i röven även vid 6-minuterstempo. Man känner alltid igen dig på det sättet!

ja, så blev inledningen på veckan. Och det var nog inte så tokigt, jag har lekt medeldistansare på lite väl många pass nu. Det gäller ju att inte tappa grunden. Distansen Helge tänk på distansen!

Igår blev det 2*1000 m (1,5 vila), 2000 m (3 vila), 2*1000 m. Snittade på 3.24 min/1000-ing. Således ganska bekväm fart=tävlingsfart på 10 km.

Idag blev det 20 km distanslöpning (1,5 timme), eller upplevelselöpning som jag nu allt oftare vill kalla det.

Det är så mycket som spelas upp i hjärnan under dessa pass och jag kommer ibland på mig själv med att både småskratta, skrika eller smågråta. Oftast är det en film från 80-90-talet som spelas upp.

Barndomens första snö i den där backen jag nu springer uppför, chokladciggaretterna från "Pappersaffären", alla hockey-matcherna nere på den frysta åkern, BMX-cykling i skogsdungen och lite senare ölfylld med pizzakartong hem från Tozia klockan 03.00 Och sedan såklart midsommarafton i tält på Tjärö samt hos Filip 1996.

Ja, dessa filmer är sannerligen billigare än på Statoil och ibland känns det inte som om det gör något att man sett dem så många gånger förut...

P.S Du som kan nått om löpning och har lite småkoll på Tri-Fille, glöm inte att deltaga i hans omröstning om hur du tror han lyckas på 800 m i vinter.

Här är han förresten där han trivs som bäst, rund och go' vid grillen:

Torsdagskvällen bjöd på en fenomenal blandning av allvar och nöje! Först 12*400 m, 1 min vila (jag snittade på 70,5 sek).

Lill-Kosken och Nicke var väl vassast, faktum är att detta var ett önskepass från Nicke. Men Coach Fransson började se fin ut igen (och då tänker jag inte enbart på magrutorna) och "Bäckele" imponerade i sin "comeback". Ultra-Filles repklättring var något i hästväg, helt i paritet med mina spänstiga enbenshopp! GO GO!

Kvällens grand finale var ju dock 18-årsfirandet av "2.02-Jonte", eller "Lill-kosken" eller kanske ska det vara "Hot shot-Jonte".

Kärt barn har många namn!

Det började med en burgare + pommes på Olearys, fylldes på med några stora stark. Sedan tog Nicke över som kvällsguide. Med vana steg och vass tunga rörde han sig längs bardisken och kroggolvet, Det var påfallande att dessa marker verkligen var och är hans andra hem, en riktig playboy!

Jonte fick för första gången i livet ösa i sig mängder med alkohol och han gjorde det precis lika bestämt som när han maxade 3 stycken 400-ingar för en vecka sedan. Här avhandlades bl.a klassiker som Tequila och Hot shot och starkölen fungerade bara som sköljmedel och gurgelvatten för Jonte. Ja, bli inte oroliga allt skedde under noggrann bevakning oss gamlingar och ingående instruktioner av en gympalärare på 50 kg. Jag kan intyga att Jonte fortfarande stod på stadiga ben (nåja) och huttrade i Nättrabykrysset någon halvtimme senare.

Av många höjdpunkter var kanske Jontes gräddmustach efter Hot shot-intaget en höjdpunk med stort H. Ryktet säger att en bilddokumentation finns och vett i fan om inte en videosekvens också finns i arkivet. Dessa kommer naturligvis att plockas fram vid väl valda tillfällen.

Snart tar ju Jonte och även Ultra-Fille studenten och eftersom vi inte har några traditionella nakenbilder till de obligatoriska studentplakaten så tyckte Coachen att vi får ta sådana i smyg i duschen under vinterns träningar. Kan bli ett intressant inslag på skolgården till sommaren, så håll utskik!

Tummen ner och 2 straff-tusingar till:

Mäster Joel, som bangande pga av jobb (ja, bli inte oroliga, han sover även där).

Bäckele, som bangande utan angiven orsak (MEN med stort nöje inväntade och skjutsade han juniorerna från Sunna).

Ultra-Fille, som bangande pga av estet-fest. ??? Kanske var det en desperat längtan av att äntligen få hångla med en punkare som lockade! Det är inte illa alls kan jag själv intyga efter att ha besökt baksidan på elskåpet utanför "Bågen" både 1996 och 1998.

Slutligen, som kan jag även konstatera att fel tjej vann i IDOL. Amanda for president! Go girl! Och hoppas du tittar in på Pallasspelen i februari! Hon är fan ta mig den mest intressanta sångerskan sedan Bröderna Kjellvander fångade mina öron.

"Kosken" tillsammans med Alfred, Szalkai och Marie S-L några dagar innan Stockholm Maraton 2000.

Samt Lönnamostugan precis intill starten på Lönnamospåret där "Kosken" satte sitt oslagbara rekord.

Mycket kan ju sägas om en så speciell löpare som "Kosken" och vissa saker utelämnade jag faktiskt medvetet i förra inlägget för att spara era "läsögon". Tyckte helt enkelt att det skulle bli för mycket text.

MEN eftersom inlägget om "Kosken" blivit så uppskattat så presenteras här en "Kosken" del 2.

1. Mäster Joel vistades mycket i Kallinge under somrarna som barn och en dag när "Kosken" körde backpass nerifrån den gamla blomsterhandel vid grustaget upp mot Strömmaslättsvägen i Kallinge, så bevittnade han följande händelse:

Kosken körde som vanligt en massa hårda backintervaller upp och ner och varje gång han kom upp hängde han nästan spyfärdig vid ett staket tillhörade ett hus längst upp på backen. Då kom mannen i huset ut och ropade något i stil med "Gå bort från vårt staket!" Kosken svarade då med sina sista krafter: "Håll käften gubbj-vel!".

Fullt förståeligt från Koskens sida, åtminstone om man har upplevt den sortens trötthet. Och jag förmodar att det inte gör något att jag återger denna berättelse eftersom händelsen är preskriberad för länge sedan (jag menar, Joel var ju barn?!).

2. På Kallingeskolan (7-9:an) får man varje år springa "1-milen". Varje år pratade gympaläraren Claes Friberg med sin nasala stämma om det oslagbara rekordet som "Kosken" satte som 15-åring. På "Koskens" tid (1982) sprang man från Kallinge upp till Karlsnäs. På vår tid (91-93) sprang man 10 km terräng i Karlsnäs (en riktigt tuff bana). Minns inte på sekunden "Koskens" rekord, men min minne säger mig att det var en bit över 40 min. Dvs inte snorbra, men tillräckligt svårt att slå som 13-15 åring utan riktig löpträning. Min bästa tid blev 42.28 min (satt 1993-05-14). Kom dock 2:a (ni ser redan då:-)) efter fotbollsspelaren och flickfavoriten Marcus "Mackan" Andreasson från Eringsboda (vill minnas att han bara var några sekunder från rekordet det året). Min träning bestod (förutoms hockeyns vansinniga barmarksträning) av 8 km dagligen cirka 2 månader innan loppet. Ena dagen jogg andra dagen hårt. Inte märkvärdigt på den tiden, men hur många högstadieelever hade gjort om det idag?

Hursomhelst när året var 1998 stod ingen mindre än "Lill-kötta" på startlinjen och maken till genomtränad 15-åring har nog aldrig världen skådat. Han fullständigt krossade "Koskens" rekord och kom in på en 38-tid!!! Sedan la han tävlingskorna på hyllan och har sedan dess satsat på att bara träna istället.

3. Under en ganska lång period bodde "Kosken" i föräldrarhemmet på Nämndemansvägen i naturområdet Lönnamohagen i Kallinge. Här finns ett elljusspår som mäter 1020 m. När det begav sig så bytte faktiskt Filips och min gamla "orienteringtränare" Sten-Åke Pettersson lampor på hela banan med stege. Kosken tränade enligt uppgift en hel del i denna skog (bl.a. backträning i "Pulkabacken"). Men den stora bedriften var den gången han sprang detta kraftigt kuperade spår på 2.43 min. Han måste själv varit nöjd med detta för han tillverkade en skylt med rekordet som sattes upp vid starten (tyvärr är den numera nedriven).

4. Intervju med "Kosken" inför Stockholm Marathon år 2000.

Kort utdrag:

- Jag sk-ter i tiden, bara jag vinner. Det raka beskedet lämnar Peter Koskenkorva fyra dagar före Stockholm Marathon.

- Jag har ett femkilometersvarv som jag springer en gång i veckan, åtta varv på den.

Blir det inte lätt så att du stirrar på klockan och ska springa det snabbare och snabbare vecka för vecka?

- Nej, det brukar gå på 2.30-2.32, säger Peter som förklarar att det är i ett avslappnat tempo.
- Utom förra veckan då det gick tio minuter fortare!

Peter Koskenkorva, som tidtagare vid Hässelbyloppet 2003.

Källa: http://www.hskfriidrott.com

Frågorna från KA 2-ungdomarna om löpargiganten Peter Koskenkorva haglar numera tätt under mina gästspel i Sunnahallen. Speciellt 2.02-Jonatan (även numera kallad "Lill-Kosken") vill veta mer, och mer och mer...

Tack vare gott minne (=massa linfröolja) och internet kan jag därför presentera följande texter:

1. Grundläggande information.

Peter Koskenkorva, 1967-05-25

IF Udd, Kyrkhults SK, KA 2 IF, IF Göta, Mälarhöjdens IK, Hässelby SK. Peter hade ett stort register och hade SM-framgångar på vitt skilda distanser. Han vann ISM på 3000 m 1990, i terräng 4000 m 1991 och 93, på 1500m ute och inne 1994, i terräng 12 km 1997 och 2000. Sistnämnda år var han tvåa på SM i maraton. Personliga rekord: 800 m 1.49,18, 1500 m 3.41,05, 5000 m 13.52,17, 10.000 m 29.09,58, halvmaran 1.04.40 och maran 2.20.14

2. Anekdot från IF GÖTA

En stark Kosken
Peter Koskenkorva var en löpare med en speciell aura och ett härligt självförtroende. Dessutom osvensk i profilen med sin i alla lägen friska satsning. 1990 vann han SM-guld på 1500 m hemma på Tingvalla. Under kommande vinter åkte han till Australien för ett tre månaders långt träningsläger med övriga svenska löpareliten. Väl hemma i Sverige var det dags för Terräng-SM som detta år avgjordes i Skövde.

"Kosken" var bevisligen i kanonslag och självförtroendet på topp. Favorit på korta banan, 4 km, var nog ändå Jonny Danielsson som vid denna tidpunkt tillhörde europaeliten på 5000 m och varit i OS-final i Seoul några år tidigare.Men det inspirerade bara "Kosken" som stack iväg från start. Ingen vågade eller orkade hänga på och avståndet till Jonny och de andra växte hela tiden. På andra varvet sprang "Kosken" och hejade på och snackade med publiken. Sista biten in mot mål vände han sig, konstaterade att konkurrenterna var mer än 100 m bakom och sprang baklänges in över mållinjen (som Björn Dählie i OS 1994). När de övriga spurtade mot mål i kampen om silver och bronsmedaljer stod "Kosken" redan och höll segerintervju.
Jag hade förmånen att se uppvisningen på plats och var då helt övertygade om att "Kosken" skulle ha möjlighet att sätta svenskt rekord både på 1500 m och 5000 m. Dessvärre blev det här loppet kulmen på Peters karriär. Året efter bestämde han sig för att lämna Göta och flytta till Stockholm och Mälarhöjden och den form han hade våren 1991 kom han senare aldrig i närheten av.

PS. Vi kan konstatera att ”Kosken” den gågna helgen, 37 år gammal, kom på 7:e plats på terräng-SM:s 12 km-bana och på 16:e plats på 4 km banan.

/Stefan Olsson, 2004

3. Referat från SM 1990

Peter Koskenkorva blev stor publikfavorit när han på sista varvet i 1500m-finalen knäckte Ronny Olsson, Janne Persson och Östen Buskas. Koskens "rycktaktik" fungerade perfekt och han grillade verkligen sina motståndare. SM:ets gladaste segrare i tävlingarnas sista gren. Vilken suverän avslutning på SM-helgen.

4. Än lever gubben!

I lördags gjorde Peter Koskenkorva sin första tävling på 18 månader när han vann han Granebergsvarvet i Uppsala

"Kosken" vann loppet i tuff kamp med Upsala IFs Johan Lindberg. Vinnartiden på den 13 km långa banan blev 41.48 vilket var i paritet med vad Janne Holméns (europamästare i maraton 2002) hade som segertid 2004.

– Jag ville testa om jag fortfarande hängde med, berättar Peter.
– Det kändes ovant att tävla. Jag saknar det riktiga tävlingstempot. Nu försökte jag med tempoökningar två gånger under loppet, men det blev aldrig någon riktig fart, så jag fick satsa på att avrgöra på slutet.

Granbergsvarvet var bara ett test för Peter som inte tävlat sedan Stockholm Marathon i fjol. Om träningen går bra de närmaste veckorna planerar han att testa formen igen vid Milano Marathon i början av december. I det loppet gör för övrigt Anna von Schenk debut för Hässelby.

Peter har varit landslagsman på de flesta distanser från 800 m till 10 000 m. Numer siktar han in sig på maraton.

5. Bland mina egna minnen av denna positivt märkliga löpare är när han som extraarbetande kioskförsäljare (hans mor drev "Lisas Kiosk" i Kallinge under 80-90-talet) en dag ropade på oss fotbollsspelande barn och bjöd oss på isglass. Ett antal år senare satt jag och Filip som fjuniga tonåringar i hans föräldrars TV-soffa och såg "Kosken" dra ifrån självaste Said Aoita .

Visst slutade det med att Kosken fick ge sig för världens bästa löpare, men det var typiskt Kosken att inte vara rädd för att utmana och våga satsa allt på ett kort. Och antagligen var detta en av livets första upplevelser av "gåshud" för min del.

Bland dagens svenskar är det väl egentligen bara Sjöqvist och Musse som visar upp samma pondus. Mäster Joel var ju även han där när han under 90-talet chockade en ung Wilson Kipketer på Västra Mark, även det stort!

Dags att sammanfatta ännu en vecka.

Detta är första veckan där jag lite mer på allvar (och för första gången) har styrt om mot inomhussäsongen med främst 3000 m, men även 1500 m, i fokus. Jag ska försöka få till 3 bra kvalitetspass varje vecka enligt den modell som presenteras här nedan.

Måndag: 3,5 km distans. 8*400 m, 2min vila. Spyfart, även kallad tävlingsfart på 1500 m. 3,5 km jogg.

Tisdag: 9 km distans

Onsdag: 15,5 km distans

Torsdag: 4 km distans. Racepace 5*(600 m racepace, 400 m distans). Snitt: 1.51.9 min respektive 1.46 min. Kuriosa 5000 m = 18.12 min. Racepace syftar till fart på 3000 m, dvs 3.03-3.05 min/km. 2 km jogg.

Fredag: Vila

Lördag: 3 km distans. 2*1000 m, 1,5 min vila. 2000 m, 3 min vila. 2*1000 m, 1,5 min vila. Snittfart: 3.26 min (dvs tävlingsfart på milen). 3 km distans.

Söndag: 15,5 km distans.

Totalt: 74,2 km (16% kvalitet).

Javisst är totaltmängden pinsam och jag gör ju inte riktigt skäl för mitt bloggnamn distansmannen. I fortsättningen kommer det förhoppningsvis att blir lite fler km under distanspassen, vilket gör att totalt mängden bör kunna bli runt 85 km. Så får det bli för en som hinner med max 6 pass per vecka, men ändå tror han kan bli bättre på 1500 m och 3000 m.

Tror DU att jag kan lyckas?

Igår kväll gjorde jag slag i sak och inledde veckan med 8*400 m, 2 min vila. Ingen kontrollmätt 400-ing, utan en uppskattad sträcka på min asfalts 1000-ing. Antar att den stämmer förhållandevis bra eftersom jag snittade på 71,5 sek.

Redigt spyjobbigt och många kvällsflanörer och hundrastare verkade beredda att ringa ambulansen när de observerade mig under vilan.

Som jag känner nu kommer fokus i vinter ligga på 3000 m, men med en standardhöjning även på 1500 m som resultat av mer snabbhetsinriktad träning.

Efter goda råd av Coach Larsen är tanken att köra 2-3 nyckelpass per veckan (olika intervaller samt RACE-PACE-pass) med resten lungt distans på bara 10-20 km. Skönt att slippa långpassen på ett tag nu när det är kallt och mörkt. Idag t.ex lullade jag runt 9 km i maklig takt, med ömmande underben sedan gårdagen.

Idag hann jag även med ett tandläkarbesök, den första undersökningen sedan det var gratis, alltså cirka 10 år sedan.

Fick mkt lovord om min exemplariska tandvård?! Men visst, jag borstar gaddarna morgon och kväll och ganska länge. Enda undantagen var de förtretliga visdomständerna som fått för sig att växa så fel det går. En operation är här att vänta, förhoppningvis i mars (mellan inomhus SM och terräng SM). OM jag säger så här; varken jag eller tandläkaren ser fram emot det! SÅ jävligt sitter den.

Slutligen har det kommit till min kännedom att lillebror Larsen, mer känd som "Lill-kötta", för någon vecka sedan slog nytt försvarsmaktsrekord i militär trekamp. Trekampen innefattade 10 km löpning som avverkades på 35 minuter (inklusive stämplingar längs banan), bänkpress där "lillen" tog 140 kg och slutligen chins där 100 kilosklossen lyckades häva sig själv upp och ner hela 24 gånger!

Tänkte egentligen gratulera dig lill-Kötta, men jag vet ju att du skiter i vilket så jag nöjer mig med att ägna dig en tanke.

Avslutningsvis en av de få bilder som finns tagen på Lill-kötta samt ett av hans ledord:

"Jag tävlar inte, det förstör bara en bra träningsvecka!".

/Lill-Kötta

Hemkommen från ett pass i Sunnahallen och det är trevligt att konstatera att i stort sett hela gänget var på plats.

Stoffe är verkligen tillbaka och Bäck bangar inte intervallerna trots långtidsskadan. Nicke tycks ha fått en liten nytändningen efter sommaren och trots att Joel nu för tiden lägger mest kraft på nätpoker och sovande, så var han på plats (dock förkyld) och agerade både "peppare" och fotograf (Snälla, kolla in denna bildkavalkad från passet, en riktig träningssaga). Mycket uppskattat!

Coach Fransson slet kopiöst sista hälften av intervallerna och ska ha en liten elosch för detta mot bakgrund av hans intensiva arbetsschema vid sidan om träningen.

Juniorerna med 36-Jonte och Ultra-Fille i täten sköter sig ju också riktigt bra och det är skönt att veta att det finns några killar som tar över när man lägger skorna på hyllan om cirka 50 år!

Reagerar du som läsare på att jag skriver killar och inte även tjejer? Lugn, det gör jag med, men faktum är att det inte på ett bra tag har varit några tjejer som har visat intresse för vår träningsgrupp.

Dock hoppas jag snart att det blir ändring på det, vore mkt kul med lite tjejer också! Enda dilemmat är att det lätt kan bli som förra gången en tonårstjej tränar med oss, dvs. att Stoffe mest ligger på stavhoppsmattan och pratar istället för att springa:-)

Vidare hoppas jag att ni som var på kvällens pass har överseende med mitt hastiga avvikande efter passet, bussen väntar ju inte på en tyvärr. Nu har jag dock lärt mig att den går 6 minuter senare än vad det uppges i tidtabellen på nätet. Och detta är ju perfekt eftersom det innebär att jag i fortsättningen kan köra 1 km extra distanslöpning som nedjogg nästa gång.

Nåväl ikväll var det 20*300 m som gällde. Det rådde viss förviring (från min sida) vad det gällde farten och vilan. Jag uppfattade det som 100 m joggvila när det skulle vara gåvila. Ivrigt påhejad av Joel körde jag därför joggvila de första 5 intervallerna. Resten i lite högre fart och 1 minut (100 m) gåvila.

Jag snittade de 20 stycken 300:ingarna på 52,9 sek.

Förövrigt känns det hyfsat i kroppen även om jag känner att lite skavanker gör sig påminda vid snabbare löpning, framförallt min envisa smärta i höger hamstring.

Om ett par veckor ska nog 1500 m formen vara hyfsad om ej inte helt optimal.

Många driver ju med mig om att jag försöker få in en viss mängd distanslöpning varje vecka eller "få in milen" som vi säger.

Glöm då inte att jag är en talanglös löpare uppvuxen i samma by som Peter "Kosken" Koskenkorva. Detta är ett arv som förpliktigar, "Kosken" var möjligen lite mer talangfull, men i första hand en ren träningsprodukt. Han berättade i en dokumtärfilm från 1992 att han större delen av året låg på en träningsmängd på 25-30 mil/vecka när han satsande på 1500 m och terränglöpning. När en sportjournalist en gång såg "Kosken" springa 180 varv i en inomhushall (200 m/varv), så skrev han något i stil med:

"När man sitter här och ser detta, så inser man långsamt att denna man inte förlitar sig på något uns talang utan snarare är en produkt av en kopiöst träningsmängd".

Dagens citat:

"Pappa var inte hemma, jag hittade inte honom i sängen!"

/Joels lille son, efter ett desperat försök att hitta sin far

p.s Jag måste också passa på att tacka Gisela för att hon länkade ett inlägg i sin dagbok till min blogg, det har resulterat i en rekordnotering i antalet besökare på min blogg = hela 111 stycken! Tänk att så många läsare nu har tagit del av min och Joels välgenomtänkta konditionsbaserade skattepolitik!